Alla företag med ytterst få undantag har kundnöjdhet som ett av sina mål för att man vet att det stärker lojaliteten, varumärket, skapar rekommendationer etc. Frågan är då när börjar någon vara kund? När blir en människa kund och ”kvalar in” till att vi skall vara villiga att försöka hjälpa henne på bästa sätt?
Är det efter att första gången hon gett oss pengar? Eller är det när hon lovat att ge oss pengar? Eller är det när personen ringer till eller besöker oss allra första gången? Eller till och med före det? Ibland känns frågan relevant för att ge vägledning kring vilka vi skall vara på tå inför. Vilka vi skall lägga tid på, vilka vi skall anstränga oss för.
Men för vissa verkar frågan inte alls relevant. För en del verkar det så enkelt, de går till jobbet varje dag och gör lite mer än nöden kräver i alla situationer. De fyller på vänstra kaffemaskinen istället för att bara välja den högra, de frågar en uppenbart vilsen besökare vem eller vad de söker istället för att bara passera. De gör detta för att det faller sig naturligt för dem, inte för att chefen ser eller för att få löneförhöjning utan för att det är roligare så… för dem själva!
För dem är frågan om när någon börjar vara kund ofta inte lika intressant. Frågan de ställer sig, och dem de möter, är ”Hur kan jag hjälpa dig?” Grundinställningen är inte att först måste du ”kvala in som kund eller i alla fall potentiell kund” och därefter blir du intressant för mig. Grundinställningen är att ”jag hjälper gärna till där jag kan”.
Många gör detta som en självklarhet privat. Man håller upp dörren för någon, lyfter ena ändan av barnvagnen åt någon etc. Inte funderar man först på ”ingår detta i mitt uppdrag som medmänniska eller inte?”
Hur ser ni på det på din arbetsplats? När är man kund hos er?
