Känner mig så lyckligt lottad efter en fantastisk retreat i Sätila. Vad var det som gjorde helgen så fantastiskt då kan man undra? Var det god mat, otroligt vänlig och hjälpsam personal på Kajutan, var det den den vackra bryggan vid sjön, kunniga Pernilla Carlsson som guidade oss genom Yinyogan mjukt och behagligt, deltagarna som var öppna och vågade bjuda på sig själva eller var det möjligen min briljanta handledning under passen om mental hälsa? Hur roligt det än varit att kunna hävda det senare :-) så går förklaringen inte till oss som var där utan till magiken i NUET.
Helgen har bjudit på mycket men mest av allt har den bjudit på den underbara känsla som finns i att vara i nuet med ett stilla sinne. Här och nu i sinnet, i vissheten att alla upplevelser är helt ok. Det är ok att vara förvirrad, det är ok att vara otålig, att vara ledsen, att känna irritation, att skratta okontrollerat åt ingenting, att säga något pinsamt. Det är helt ok…! Och….! Det kommer snart en ny upplevelse. När tankarna får möjlighet att flöda mer fritt, i takt med att vi ser att det BARA är tankar, så flyter upplevelserna i nuet mer fritt, det blir mindre viktigt vad jag upplever för det är ju tillfälligt. Det avgör inte vem jag ÄR, det är bara en tanke som skapat en känsla. Med en ny tanke kommer en ny känsla och om jag inte klänger mig fast vid en tanke ersätts den snart av nästa och nästa i ett sällan sinande flöde. Det är inte längre så viktigt VAD jag tänker, det är insikten ATT jag tänker och att det skapar min upplevelse som är viktigt. Det är inte vad som egentligen händer i själva situationen i rummet som skapar min upplevelse, det är ATT jag tänker och TROR benhårt att det är enda rätta sättet men inte inser att jag tänker… Och när det blir mer tydligt, då lägger sig tankarna automatiskt, det är som att tankestormen bedarrar när ingen bryr sig så mycket och där – där i det stilla sinnet – finns en känsla och en klarhet som är svår att beskriva. Där finns också kreativiteten, möjligheten att lära nytt, släppa gamla sanningar, känna genuin empati, fatta bättre beslut, lyssna på riktigt (till skillnad från att bara vara tyst och vänta på sin tur), förlåta sig själv och andra, inse att det inte finns något att förlåta, släppa behovet av onödig kontroll och förmågan att bara njuta av stillheten inombords (utan dåligt samvete, oavsett om jag väljer att ”göra något” eller ”göra inget alls just nu”).
Och där, i denna underbara inre stillhet spenderade vi större delen av helgen, tillsammans men ändå var och en på sin inre resa. Och känslan sitter i, det är därför jag sitter här och känner mig lyckligt lottad.
Skulle du också vilja känna dig mer fridfull just nu? Tyvärr har vi inte nästa retreat planerad än men det finns en genväg som inte kräver en retreathelg i Sätila. Och jag kan tänka mig att avslöja den för dig… om du lovar att prova, och berätta om den för någon mer, inte i morgon utan idag :-).
Steg 1
Tag tre djupa andetag. Gör det!
Steg 2
Ge dig själv mentalt tillstånd att göra denna övning, att avsätta 2 minuter till att göra vad som står och läsa till slut.
Steg 3
Gör en inventering av vad, och hur mycket, som pågår i ditt sinne, just nu. Du behöver inte detaljlista på papper, bara fånga vad var det som hände nyss i ditt huvud, innan du började fokusera på övningen. Handlar en del om sådant som redan hänt? Handlar en del om sådant som ännu inte hänt? Sådant du borde göra (istället för att läsa blogginlägg)? Handlar en del om vad som händer nu? Och hur du skall lösa det? Troligen är det en mix.
Steg 4
Oavsett, släpp nu VAD du tänker, låt det vara som det är med det. Fru Fridfull (eller Herr om du känner dig mer som sådan, låt oss nu inte göra detta till en PK-fråga) bor i en by som heter Stilla Sinnet. Den ligger i nuet, inte i dåtiden eller framtiden. Men ofta härjar en tankestorm i byn. Det är tankar kring framtiden och dåtiden blandat med teorier och antaganden och bedömningar kring det som sker i nuet. När stormen rasar ser man inte vägskyltarna så det är svårt att veta både var man är och vilket håll man skall gå för att hitta både byn och huset där Fridfull bor.
Men om du visste att du redan står i byn, i Stilla Sinnet, alltid. Och om du visste att stormen som rasar bara är tankar. Gör det skillnad då?
Och om du kommer till dörrens där Fridfull bor och du inser att - det är ju ditt hus, det är ju du som bor här! Gör det skillnad då?
Det är lätt att glömma av, att stillheten och känslan av fridfull är vårt naturliga tillstånd, det är grundläget, det är så vi är skapade! Och det är där vi vaknar varje morgon innan vi tänker oss bort ur nuet som är, här och nu. Vi tänker oss ur här och nu och in i dåtiden, eller framtiden, eller förlorar oss i våra tankar om hur nuet borde vara annorlunda.
I bästa fall känner du dig lite mer fridfull än för 2 minuter sedan, i värsta fall har du slösat 2 minuter på att inte tänka på det som fick dig att göra övningen från början :-).
Allt gott, njut dagen,
Eva
Dela gärna dina reflektioner/upplevelser/tankar i kommentar nedan.