En vanlig missuppfattning som jag ofta möter är att om man inte uppnått sitt mål (än) är det enda rimliga att vara missnöjd med sin insats och med sig själv fram tills man nått målet (varvid målet vanligen höjs). Den underliggande logiken är:
1) Om jag har ett mål som jag inte uppnått än behöver jag fortsätta anstränga mig för att nå målet
2) Om jag är stolt och nöjd innan jag är framme är risken att jag slutar anstränga mig och då når jag inte målet
Problemet med den logiken ligger i steg 2. Låt oss titta på ett exempel och eftersom jag jobbar mycket med kundnöjdhetsutveckling tar vi ett därifrån (men logiken gäller för alla områden).
Tänk dig att målet för företaget är 65% helnöjda kunder och att du idag enligt senaste mätningen har 61% vilket är strax under snitt på din avdelning. Enligt steg ett ovan behöver du fortsätta anstränga dig (dvs fortsätta ha fokus och jobba med att hitta sätt att få fler helnöjda kunder). Enligt steg två bör du vara missnöjd med dig själv och nuvarande nivå för att motivera dig själv att fortsätta att anstränga dig.
Men människor fungerar inte så!
De allra, allra, allra flesta människor blir mer motiverade och får energi av att bli sedda för vad de gör bra idag, av att fokusera på och glädjas över framstegen hittills, att få inspiration till nya idéer att prova i morgon. Ytterst få (om någon) blir mer motiverade av att fokusera på hur långt det är kvar till målet och hur misslyckade de är som inte är där redan. Ändå är det ofta så man jobbar; med ett fokus på avståndet som är kvar till mål snarare än aktiviteterna för att komma dit. Och i just kundnöjdhetsfallet är det extra kontraproduktivt eftersom magiskt bra kundservice skapas av avslappnade medarbetare som mår bra och kan se och möta kundens behov utan det energidränage som det ger att ständigt fokusera på att “nuläget är inte bra nog - glöm inte det!”
Prova logiken på ditt mål oavsett om det är springa en mil under timman, gå ner 5 kg, sälja för 1 miljon eller lära dig jonglera. På kort sikt kan man motivera sig själv med piskan men på lång sikt är det en riktigt dålig metod. Jag kan få mig själv att gå ut i regnet och löpträna ett par gånger med min inre stränga röst som säger att “annars är du en värdelös soffpotatis”. Men i långa loppet vinner soffan om jag inte hittar en glädje i träningen, ser framstegen, känner nöjdheten över träningen/resan, lär mig nya saker och inte bara fixerar mig vid slutmålet.
Så oavsett vilket mål du har - ge dig själv en eloge för vad du åstadkommit hittills, fira delmål och skapa energin för att fortsätta ta nästa steg och hoppa över själv-missnöjet (det suger bara energi).
Och om det är lätt för mig att säga men inte så lätt att göra så prova den här tanken:
Antingen har du 61%. Och jobbar på mot 65%. Punkt.
ELLER
Så har du 61%. Och jobbar på mot 65%. OCH tänker massa tankar om hur missnöjd du är med dig själv och tar dessa tankar på stort allvar!
Det senare verkar ju som mer jobb…