Jag får ofta frågor kring "Hur stressar man mindre utan negativa konsekvenser" (som att huset ser ut som en svinstia för att man avstår från att städa, chefen blir arg för att man inte jobbar över varje kväll, vänner blir besvikna för att man tackar nej till saker).
Nyckeln är att inse och acceptera vad stress egentligen är.
STRESS ÄR HELT OCH HÅLLET EN INRE PROCESS - SOM INTE HAR MED SITUATIONEN/UTSIDAN ATT GÖRA!
Beviset för det är att man kan bo två i samma hushåll, ha samma stökiga diskbänk, överfyllda tvättkorg och barn som skall köras hit och dit och den ena blir galen av stress när den andra inte ser det som något mer än ett logistik- och prioriteringsproblem. På samma sätt kan man ha två kollegor som båda har en lång att-göra-lista. Den ena svårt stressad, den andra fokuserad men lugn. Situationen/utsidan är densamma, skillnaden i upplevelse kommer från om man själv adderar tankar, som man tror på, till ekvationen.
Under en period i mitt liv var jag riktigt bra på att känna stress. Så bra att jag hade magsår och migrän. Jag studerade till och med 10 p stresspsykologi på högskola (och adderade en sak till på mitt redan späckade schema, smart va?!) för att förstå mer och kunna lösa problemet med att jag jämt var stressad. Hjälpte inte alls kan man väl konstatera. Där fick vi lära oss att stess orsakas av stressorer, dvs krav och påfrestningar från utsidan. Och hur jag än bar mig åt tycktes utsidan aldrig ändras, jag hade alltid fullt upp. Vad som tillslut hjälpte, på ett närmast mirakulöst sätt var insikten om att stress inte alls kommer utifrån, den kommer inifrån. HELT OCH HÅLLET! Om jag gör en full tvättkorg till något mer är en full tvättkorg så känner jag stress. Om jag låter det förbli en full tvättkorg är det bara en arbetsuppgift, att göra nu eller sedan eller delegera. Inget mer. Ingen stress. Jag upptäckte att om jag lät tvättkorgen också betyda att "jag är en slarvig person", "mitt hem blir otrivsamt", "vad skall andra tänka", "jag BORDE tvätta men jag orkar/hinner inte", "tvättar jag inte idag står det kvar till imorgon" etc. Simsallabim hade jag skapat mig en hel del stress. Medan maken tittade frågande på tvättkorgen, som i hans ögon bara var en tvättkorg utan allt extra som jag lagt till.
Om jag istället konstaterade att allt det där sista har jag lagt till själv, ovanpå tvättkorgen så att säga...och sedan omedvetet valt att tro på som en sanning... så var jag fri från stress. Tankarna försvann inte men jag trodde inte längre på dem som en sanning. Men tvättkorgen då? Den fanns ju kvar och behövde tas omhand?! Jo, men det är så finurligt att med mindre stress gjorde jag klokare val, kunde prioritera, hade mer energi... Ibland var jag i fas med tvätten, ibland inte, men plötsligt kostade det ingen energi, oavsett läge. Frågan var bara "väljer jag att tvätta idag eller inte?", utan tillägget "skall jag vara en slarva i ett otrivsamt hem idag eller skall jag göra vad jag vet att jag borde?" Börja med något litet, se vilka tankar du adderar på insidan till det du tycker stressar dig på utsidan. Kan du se att det är tankar, som du lägger till, som inte hjälper till? Kan du sluta tro på några av dem?